Prenumerera på inlägg Grinig gamla gubbar och doom metal
Publicerad 2009-06-30
Jag ska på möte i Stockholm på Sveavägen med mitt bokförlag Wahlström & Widstrand idag. Vi ska snacka lite om vad som händer när boken ska lanseras i höst och jag ska även ta upp de sista frågorna jag har med min förläggare innan jag lägger boken åt sidan för sommaren (jag är liiiite trött på den nu). Jag har största förtroende för henne och jag har känt mig trygg hela vägen. Jag har inte kunna få någon bättre förläggare. Puss på dig, Annika Seward!
Mitt lätt bittra inlägg från igår var nog lite väl konspiratoriskt (se nedan) men va’ fan. Jag vill vara lite gnällgubbe á la Ulf Lundell jag också. Min kompis Fredrik Virtanen gjorde en skitbra intervju med Lundell i måndagens Aftonbladet och jag blev inspirerad. Tyvärr ligger artikeln under betaldelen av Bladet på webben, men här är länken utifall ni har tillgång till den
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5444571.ab?teaser=true.
Jag messade Fredrik redan i går och berömde honom för intervjun. Han är verkligen inte rädd för att ställa obekväma frågor.
Men jag blir trots allt lite ledsen över att Arbetarbladet tystar mig. Jag menar, Karin var ju butikschef här för Akademibokhandeln och en lokal profil som de intervjuade flera gånger och ringde och krävde att hon skulle ställa upp. Vilket hon gjorde. Och kan de recensera en refuserad rekordsnurrig bok som en lokal advokat printat ut själv och kallar för bok över en helsida som de gjorde härom veckan så måste de väl ta min som ges ut på ett Bonnierförlag på lika stort allvar.
Den här bilden tog till exempel Arbetarbladets fotograf Britt Mattsson (som Karin och jag känner) på Karin i butiken 2003.
Har förresten redan fått flera påslag från journalister på riksplanet som vill intervjua mig. Så det är inte det det handlar om. Men jag har förstått att har man som jag jobbat på en av Sverige mest inflytelserika tidningar (SvD) i tolv år och återvänder till spenaten är man ingen tillgång. Nej, istället blir man ett hot.
Uppdat (10.23): Nu har de ringt från Arbetarbladet och vill intervjua mig, de läser tydligen min blogg i alla fall. Lite pinsamt eller?
***
Jag har gått på gym två dagar i veckan i tre månader nu. Resultat: Skitont i högra armbågen, smärtorna i vänster ljumske gör att jag knappt kan springa längre (vilket gick hur bra som helst innan jag började på gym) och jag har gått upp två kilo!
***
Jag har inte hört ett skit från stället jag sökte jobb på och blev intervjuad av. Silent treatment därifrån också? Men det var att jag faktiskt sökte ett jobb som var min stora personliga seger.
***
Första halvårets fem bästa skivor:
1. Wilco: ”Wilco (The Album)”, gör en aldrig besviken.
2. Bob Dylan: ”Together Trough Life”, jag visste det, plattan blir bara bättre och bättre.
3. Buddy & Julie Miller: ”Written In Chalk”, detta underbara Nashvillepar skapar musik som går rakt in i själen. Puss på dem också.
4. Olle Ljungström: ”Sju”, ja, vad ska man säga? Alltid en trevlig överraskning är det i alla fall.
5. Joshua Redman: ”Compass”, gudomlig saxofonist och en modern Sonny Rollins. Åh, vad det här är bra.
***
Läser på Facebook att min vän Johanna Strömqvist, som just blivit mamma för andra gången, nattar sina barn till doom metal. Och det vekar funka. När kommer första tatueringen?
***
Jag förresten fått en fullkomligt lysande idé jag ska ta upp med W&W och/eller Anhörigfonden. Idéer är jag bra på.
***
Undrar förresten om en enda människa orkade läsa ända hit…
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Jag, konspiratorisk?
Publicerad 2009-06-29
Eftersom jag gjort två saker här i Gävle de senaste åren som de lokala kulturredaktörerna hatar mig för (en av dem tittar till och med bort och hälsar inte när vi möts på stan).
I korthet: Först avslöjade jag i Svenska Dagbladet Peter Oskarsons (lokalt ihjälkramad Folkteaterchef) trixande med skattepengar och hans egen skatteplanering som sedan ledde till hans avgång. Sedan namngav jag som ansvarig utgivare och redaktionschef för Sveriges Televisions regionala station Gävledala en av Arbetarbladets ledarskribenter som blev dömd för misshandel. Skribenten gjorde ett nummer av att skriva om våld och kvinnoförtryck och satt bland annat med i presstödsnämnden. En person med makt helt enkelt. Då kan man inte vara ute och slåss på krogen och bli dömd för misshandel utan att det outas. Personen har sedan blivit dömd även för bland annat snatteri av lakan på Åhléns. De blev helt enkelt ett jävla rabalder. För långt för att förklaras här.
Men nu är det payback time. För när Arbetarbladet i dag räknar upp alla lokala skribenter som ges ut i höst så finns, surprise surpries, inte min bok ”Kärlek i cancerns tid” med.
Tuff shit. Men jag får ta det, för jag gjorde bara det jobb som de borde gjort men som de saknade kunskapen och modet för. Då får man ta lite Silent Treatment på köpet.
Jag har sagt flera gånger att jag kommer att ignoreras av lokalpressen till min kompis Peter. Men han säger att jag bara var nojig och konspiratorisk. Men jag vet annars inte hur jag ska tolka det.
http://arbetarbladet.se/kultur/1.1156552
Jag vill ju bo här, men i dag sa min kompis SvD-redaktören följande när jag berättade ovanstående: ”Fan, Anders, vi måste ta dig ifrån den där hålan som verkar funka som gamla Sovjet.”
POSTAT I MEDIER | 1 KOMMENTARER
Snälla snälla sitt inte där och uggla
Publicerad 2009-06-28
På lördagkvällen var jag och skrev om den lilla supertrevliga jazzfestivalen Bangen i Högbo. Högbo Bruk ni vet, där kronprinsessan och Daniel brukar ha sin små weekends eftersom det ligger jättevackert några mil utanför Ockelbo. Eller jazzfestival förresten, det är väl inte så mycket med den varan nu för tiden: Andreas Johansson, Janne Schaffer, Caroline af Ugglas och Kevin hör väl inte till jazzeliten direkt… Men det är himla trevligt i alla fall. Jag skrev om Caroline af Ugglas bland annat. Det var kvinnlig dominans den här kvällen. Efter ugglan kom The Puppini Sisters, tre lallande jäntor som tyvärr var riktigt dåliga. Tack och lov räddade Ugandafödda Göteborgstjejen Jaqee kvällen med sin Billie Holiday-hyllning tillsammans med Bohuslän Big Band. Riktigt bra.
Jag satt på trappen och skrev ute i det fria fast klockan var 22.30.
OBS, ej produktplacering från Apple (men jag älskar min MacBook Pro i alla fall)
Jaqee är en imponerande sångerska som förutom att hon sjunger
storbandsjazz även gör soul, reggae och gästinhopp i Nationalteatern.
POSTAT I MUSIK | 0 KOMMENTARER
Två konstnärer möts i himlen
Publicerad 2009-06-27
Igår Michael Jacksson, i dag Willy Kyrklund. Det blir intressanta kombinationer i himlen framöver.
Den här fina bilden har min kompis och SvD-fotografen Jurek Holzer tagit på Kyrklund som blev 88 år.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Aldrig fucka upp
Publicerad 2009-06-26
Jag har varit på en anställningsintervju. Ett stort steg för mig. Nu kan jag på allvar säga att jag befinner mig i nyetableringsfasen. Sorgen består ju av fyra: Chockfas-Reaktionsfas-Bearbetningsfas och så till sist Nyetableringsfas. Det funkar så även om det låter teoretiskt. Det som kan ge problem är om man fastnar för länge i Bearbetningsfasen.
Om jag får jobbet är en helt annan sak, det är jag gjorde det som är grejen. Ni förstår inte hur stort det är, men jag har för första gången börjat öppna upp mig lite, även för andra saker. Det har tagit tre år…
Jag har förresten en rätt skön intervju på gång till bloggen med en artist som heter… eh… jag skiter i att skriva det tills jag gjort den förresten. Det kan fucka upp sig på vägen.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Kärlek i cancerns tid
Publicerad 2009-06-25
Har hållit på och läst korrektur i flera dagar nu på min bok. Jag letar inte stavfel och sånt i första hand, utan mer tankehopp, upprepningar och andra konstigheter som kan störa läsningen. Det blir lätt så när textmängden blir så pass omfattande. Det är ingen tjock bok, men det är trots allt ett par hundratusen tecken. I dag har jag fått kommenterar från den allra första läsaren utanför förlaget efter att vi redigerat den. Karins syster. Hon hade en del åsikter som jag tar med mig och hon hade även hittat någon tappad bokstav. Jag vill gärna bli klar innan alla går på semester, jag tänker på den hela tiden och det är nu på slutet som det gäller att hålla skärpan uppe allra mest. Det är inte som en tidningsartikel där vetskapen om att den bara räcker en enda dag gör att man är lite mindre noggrann med finishen.
Så här ser den, Kärlek cancerns tid, ges ut i början av oktober:
http://www.wwd.se/Bocker/Bokpresentationssida/?Isbn=9789146220237
POSTAT I BöCKER | 1 KOMMENTARER
Att angöra en brygga
Publicerad 2009-06-24
Jag tog min lilla båt i dag och åkte upp i Testeboån och hämtade min kompis Mikael Strömberg som har en ateljé precis där det blir stopp för båtar. Det är en massa dammluckor och skit i vägen sedan. Vi hade sedan länge bestämt att ta vår båtlunch och vi åt förstås på fiskrestaurang. Renat och kaffekask hade kanske varit mer adekvat. Men vi är ju ordentliga killar/män som inte gör sådant på vardagarna.
Här hoppar Mikael i båten och blir mottagen av sjöbjörnen Göran Persson med hjälp av en åra!? Mickes fru Britt plåtade med mobilen. Jag har alltid hatt när jag åker båt, tycker att det hör till på nåt sätt.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Inger Edelfeldts artikel väcker känslor
Publicerad 2009-06-23
Två har kommenterat min hänvisning till Inger Edelfledts artikel i DN och känner igen sig. Ja, det gör jag också och jag tror att det är fler. Artikeln borde vara obligatorisk läsning för alla inom vården.
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/nej-inte-denna-karusell-1.895379
Jag skrev ju två artiklar om saknaden av vårdens helhetssyn på ett annat plan 2007 och den går att läsa här: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_198119.svd
POSTAT I DEBATT | 0 KOMMENTARER
”Jag får prata om livet från morgon till kväll”
Publicerad 2009-06-22
Hans arbetsplats är bokstavligen ett ställe där döden och svårt sjuka ständigt finns närvarande. Anhörigbloggen besökte sjukhuspräst Mats Johansson en helt vanligt måndag i juni.
– Döden behöver inte flåsa en i nacken som på film eller i en roman för att man ska söka sig till mig, säger Mats Johansson.
Mats Johansson överraskar mig omgående när jag slagit mig ner i hans ljusa rum några trappor upp i ett av de många små husen och ingångarna på Gävle sjukhus.
– Du får inte fotografera mig, säger han bestämt när jag lägger upp min kamera tillsammans med min mp3-intervjuspelare och anteckningsblock på bordet.
Nähä. Sådant brukar bara betyda att jag får övertala lite för att till sist få ta min bild, man vill ju liksom se den som pratar i artikeln. Det brukar alltid gå bra. Men Johansson förklarar så övertygande varför han inte vill bli förevigad på bild.
– Min tid är till för dem här på sjukhuset och jag har märkt att jag får förfrågningar att ställa upp på olika saker utanför sjukhuset när jag är med i tidningar och ställer upp på intervjuer. Och är jag med på bild blir det ännu fler utanför sjukhuset som vill ha en bit av mig. Jag vill skydda mig från det, jag vill inte vara publik, säger Mats Johansson.
Tuff shit och överskattar han inte min lilla bloggs inflytande… Men jag stoppar ner min kamera i väskan igen.
Varför är det så, tror du?
– Det finns präster och diakoner utanför sjukhuset som gör precis samma sak som jag, men det verkar som om det är ett större steg att höra av sig till dem. Tröskeln är lägre till kyrkan i sjukhuset än till kyrkan i kyrkan så att säga. När det blir kopplat till tro blir många människor osäkra och vet inte hur de ska formulera det inför sina vänner och sin omgivning. Att de sökt sig till en präst på sjukhuset gör det lite mer begripligt. Men vi är på väg bort lite från det tycker jag, det finns en större frimodighet bland dem som är 20, 30 år än dem som är medelålders tycker jag mig märka.
Vad är det då som du erbjuder?
– Vården är fokuserad på patienten i första hand. Jag är undantaget. Jag riktar mig till patient, anhörig och personal. Jag kommer när någon kallar på mig. Så här mycket som jag pratar med dig är ovanligt, jag lyssnar mest och ger stöd, försöker ha ”mjuka öron”. Man behöver heller inte vara dödssjuk för att vilja tala med mig. Sjukhuset är ju i dag polikliniskt, det vill säga man kommer hit för behandling och lämnar sedan sjukhuset igen. Då händer det att någon som ska på till exempel röntgen beställer tid och träffar mig i samband med besöket. Många känner sig trygga i att det som de säger här stannar här. De har kanske tankar de inte kan ta upp med någon annan. Ibland funderar jag också som en symbol.
Hur då?
– Det är inte så vanligt att jag sitter med när någon dör som många tror. ”För pappa var det viktigt att prästen skulle komma när han dog” kan de säga. När vi har kontakt med något som är gränsöverskridande så kommer sådana frågor upp. Det var viktigt för honom att prästen kom, ja, då är det viktig för hela familjen. Jag försöker individanpassa så gott jag kan.
Finns det några frågor som återkommer?
– (Lång tystnad) Svår fråga. En hel del provar sig fram, det vill säga den tänkta tanken och det sagda ordet stämmer inte alltid överens. Här hos mig kan man prova och ta tillbaka det som man sagt. Ungefär som när Madicken går in i garderoben och svär och sedan går ut så är allt bra igen. Men alla frågor handlar om livet. Alla vill inte prata heller, där går det en tydlig skiljelinje mellan män och kvinnor. Kvinnor verkar ha ett större behov av att prata. Där tar samtalet bort ångesten medan det hos många män verkar komma fram vid samtal. Det är kanske därför det finns garage…
Mats Johansson ville inte ställa upp på bild, men så här ser en del av hans
arbetsplats ut i alla fall.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– Att få gå till jobbet och veta att jag gör angelägna saker och få prata om livet från morgon till kväll.
Och vad är det värsta?
– Det är väldigt olika och där spelar min dagsform stor roll. Även identifikation är avgörande, jag har alltid haft jobbigt att se en död man i min egen ålder och med en liknande familjesituation som mig. Det tar också kraft att se människor som drabbats av brännskador och så barn förstås. Men jag har lärt känna mina reaktioner vid olika situationer genom åren och hanterar det på bästa sätt. Jag är ju inte här för min egen skull i första hand.
Hur gör man när man dör?
– Du dör som du har levt. Döendet tillhör livet och kan inte bli på något annat sätt. Har du varit stillsam så talar mycket för att livet avslutas på samma sätt och är du envis så följer det med till slutet. Har du levt stökigt är risken att de följer med ända in på upploppet.
Jag delar din uppfattning, men jag upplever det som kontroversiellt att säga så. Att till exempel en lång och strulig dödskamp skulle betyda att det finns många obearbetade saker kvar…
– Jag lägger ingen värdering i det, du dör bara en död och mitt konstaterande betyder inte att det är bra eller dåligt.
Fönsterputsare ska in i Mats Johansson kontor och putsa hans fönster så vi har satt oss på en bänk ute i korridoren. En kvinna har strukit förbi oss några gånger och Johansson frågar om hon letar efter någon speciell. ”Någon att prata med”, svarar den unga kvinnan. Vi avslutar intervjun lite hastigt för vi har avhandlat det jag hade för avsikt. Jag ser hur han redan kopplat på sin ”mjuka öron” som han berättat om. Tar mig i hand och tackar vänligt och går tillbaka till kontoret som fönsterputsarna nu är klara med och han ägnar all uppmärksamhet åt hon som bad om att få någon att prata med.
anders.sundin@mac.com
Namn: Mats Johansson
Ålder: 55 år
Yrke: Sjukhuspräst sedan 31 år tillbaka
Född: I Heby
Familj: Hustru Boel, präst och barnen Ida och Jakob
På infarten till Gävle sjukhus står Olof Ahlbergs vackra skulptur ”Diana på jakt”
från 1955.
POSTAT I MåNADENS PROFIL | 0 KOMMENTARER
Förbjud sjukhusen semester II
Publicerad 2009-06-21
Ni som tvivlade över mitt inlägg om att sjukhusen och vården inte fungerar rekommenderar jag att läsa Inger Edelfeldts artikel i dagens DN om hennes fasanfulla resa med sin mor.
Så här ser vården ut i dag, hör ni det! http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/nej-inte-denna-karusell-1.895379
Som jag skrev tidigare så påstår jag att vi lever i en offentlig lögn eftersom politiker på riksdags- och landstingsnivå måste ju veta hur ineffektivt allting fungerar.
Ska vi slå vad om att de allra flesta av dem har privata sjukförsäkringar?
POSTAT I DEBATT | 2 KOMMENTARER
Helgerna fortsätter att vara jobbiga
Publicerad 2009-06-21
Det går inte att komma ifrån, helgerna är så tydligt centrerade kring familjen. Man blir påmind om det från alla håll hur jag än vrider på det så är det något som saknas. Karin.
Jag känner mig i och för sig ensam alltid hela tiden i alla fall, men helgerna blir i sina stunder outhärdliga. Jag fick lite panik och gick ut och gick i går kväll bara för att bli av med lite rastlöshet. Pojken ville inget annat än att slappa och det förstår jag.
I dag ska jag bota rastlösheten med både löpning och ett träningspass tänkte jag. Love ska till sin kompis nu på förmiddagen och blir väl där större delen av dagen.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Dagen efter kvällen före
Publicerad 2009-06-20
Firade midsommar med våra grannar och grillade lamm och åt sill och lax. Det blev en snaps därtill, Skåne. Det var nog min första snaps sedan midsommar 2008. Men vi fyllde på med lite grappa från Porto Fino som jag hade i mitt skåp efter maten. Men väldigt försiktigt var det. Jag låg nog och sov före midnatt och innan Love somnade kollade vi på vårt nya favoritprogram Mythbusters.
I dag hade vi tänkt tagit en båttur nu på förmiddagen, men surprise surprise, det började regna. Vi får försöka ta den på eftermiddagen i stället. Jag har lovat Love ett McDonalds-besök så här på midsommardagen.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
En riktig glad midsommar på er
Publicerad 2009-06-19
Det blev ingen snaps för att hylla min far igår som jag lovade här i bloggen. Jag är ingen snapskille, det är inte gott helt enkelt. Men i dag får det bli en i alla fall, det hör till midsommaren till att ta en stänkare och äta sill. Så får det bli. Pappa frågade förresten alltid Karin först när han tog fram snapsglasen, han visste att chansen var mycket större att hon skulle tack ja än att jag skulle göra det. Och snaps ska man ju alltid dricka tillsammans med någon. Love och jag firar med några av våra grannar under eftermiddagen förekvällen. Jag håller på och bakar ett par limpor nu och så ska jag ut och plocka lite blommor.
Gla’ midsommar på er
POSTAT I FEST | 0 KOMMENTARER
Koloss på lerfötter och svar till Ima
Publicerad 2009-06-18
I dag väljer jag att svara Ima (som är cancersjuk och bloggar här http://www.lifeofima.blogspot.com/) som kommenterat två av mina inlägg.
”Förbjud sjukhusen semester” var rubriken på mitt inlägg där jag ifrågasätter varför sjukhusen drar ner på verksamheten under sommar och jul- och nyårshelgerna. Det är en provokation och förolämpning eftersom ingen väljer när de blir sjuka och att de påverkade Karins behandling påtagligt eftersom hon fick symptom kring jul och dör under sommaren.
Ima menar att det inte bara är fackliga regler som omöjliggör för full vårdapparat under sommaren som jag bland annat påstår.
Du har rätt där, det är förstås flera saker som spelar roll, hela kulturen kring vården borde göras om från grunden för att få den att fungera som den borde. Jag jobbade ett tag på SVT som är en liknande koloss på lerfötter. Där var reglerna som man hade att rätta sig efter vid schemaläggningen t ex rent kontraproduktiva. Ett av facken hade en regel som gjorde att deras medlemmar inte fick jobba mer än elva kvällar per månad. Om man då gör ett tv-program där det första sänds 18.10 och de sista 22.10 så blir det liksom problem om det är bara då de behövs. Det andra fackförbundet hade fått igenom en elvatimmars-regel, dvs om man arbetade till t ex 24.00 så fick man inte börja före 11.00 dagen efter. Att då schemaläggen de här olika medlemmarna var ett heltidsarbete för en anställd som ändå inte fick till det. Jag tror tyvärr att det är lika inom vården.
Problemet är att folk skulle bli galna om det förstod hur sjukhusen fungerar med nedbemanning under sommar och helger om det var fler som drabbades. Men när du väl är där så är du så sjuk så du har ju fullt upp med att klara av dagen. De flesta andra blundar för sin förgänglighet och tror i mångt och mycket att de är odödliga och kommer inte att märka det förrän de är så sjuka att de har fullt upp med att klara dagen. Ett sorts moment 22. Och så blir ju tack och lov de allra flesta aldrig så svårt sjuka heller. Men jag påstår att vi lever i en slags offentlig lögn eftersom politiker på riksdags- och landstingsnivå måste ju veta hur ineffektivt allting fungerar. Ska vi slå vad om att de allra flesta av dem har privata sjukförsäkringar?
Imas andra kommentar var inlägget ”Digital sorg och bildpublicering” men anledning av att jag själv tvekade inför att visa bilder på Karin när hon är sjuk. Det pågår ett ganska aktivt bloggande med sjuka människor och anhöriga som sörjer sina döda på nätet.
Ja, hur resonerar jag? Jo, att vissa väljer att lägga ut bilder på sig själv när de är sjuka är helt ok för mig. Men att göra det med människor som är döda är mer tveksamt. Om man inte talat med dem om detta medan de levde tycker jag nog att man ska avstå. Jag tror inte Karin skulle ha tyckt om att se sig själv sjuk på nätet helt enkelt. Därför avstår jag.
Annars är foton väldigt bra att gå tillbaka till som hon skriver, det är därför jag publicerar bilder när hon är frisk utan att tveka. Men jag föreslår alla som lägger upp sidor och bilder med döda människor tänker ett varv till innan de gör det. ”Vad skulle XXX tyckt om att jag gör det här?” är frågan alla bör ställa innan de laddar upp sin bild.
Tack förresten för att du tycker att vi är fina på bilden.
***
Var och midsommarhandlade på Ica Maxi. Då märker man också att man är ensam. De flesta är två eller fler från familjen som storhandlar och träffar man någon man känner och önskar dem trevlig midsommar och säger till exempel ”hälsa frugan” om det är en man så svarar de alltid, ”du med”. Ja, till vem då menar du, tänker jag och hoppas de menar Love, 9 år.
***
Idag skulle min mormor ha fyllt 104 om hon levat, Paul McCartney fyller 67 och det är min fars dödsdag, Torsten Sundin (1931–2008). Jag ska hylla honom med en snaps ta me’ fan, han älskade att dricka snaps till maten, inte jag, men jag gör det i alla fall. Frid åt hans minne.
***
Jag går ju på ett gym där det dräller in hockeyspelar från både NHL, elitserien och andra ligor så här på sommaren. Jag blev lite glad i dag när kvartetten höjde volymen när Bob Dylans ”Like A Rolling Stone” spelades i radion. Bra. Men de fick hålla på en bra stund och räkna när deras personliga tränare sa att de först skulle göra övningen 3X12 och sedan 2X8 och hur många det blev totalt…
POSTAT I DEBATT | 0 KOMMENTARER
Digital sorg och bildpublicering
Publicerad 2009-06-17
”På nätet är döden stor och ytterst påtaglig. Här kan man hitta Facebookgrupper för avlidna, gå till digitala minneslundar där man kan skriva kondoleanser och tända digitala ljus, och dessutom se på Youtubefilmer från begravningar.”
Så inleds SvD:s artikel två i deras serie ”Digital sorg” i onsdagstidningen (17/6) http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_3073765.svd
Det här är inte enkla frågeställningar, jag har själv funderat väldigt mycket kring dem. Jag har till exempel flera gånger varit på väg att lägga ut bilder här på bloggen på Karin när hon var sjuk. Men har alltid hejdat mig i sista sekunden. Jag startade bloggen med en bild på Karin och mig från 1980-talet, den absolut första som finns där vi är med på samma foto. Men sedan dess har jag medvetet undvikt att lägga ut bilder. Gör jag fel? Gör jag rätt?
För på ett sätt så vill jag visa hela världen hur cancer ser ut i verkligheten och vad den gör med människan. Jag har varit ytterst nära att lägga ut en bild när hon just gått igenom en sex timmar lång operation. Den är inte kul att se på kan jag säga, slangar överallt. Men varje gång så hör jag henne röst ringande i mitt huvud och jag tror inte att hon skulle tycka att det var så himla kul att visa upp sig som sjuk, även om hon inte hade något att skämmas över och rörde sig hur öppet som helst under sin sjukdomsperiod.
Jag tror att alla ni som skriver bloggar och sörjer på nätet ska tänka både en och två gånger innan ni lägger upp bilder, Youtube-filmer på begravningen och liknande som det står om i SvD-artikeln. Hur skulle min anhörige ha tyckt om det här, och glöm inte hur lätt bilder, filmer och ljud kopieras och sprids vidare utanför era händer.
Att visa Karin frisk har jag inga problem alls med. Som här när vi åker båt till Limön sommaren 2004 t ex. Visst är vi gulliga?
POSTAT I DEBATT | 1 KOMMENTARER
Många tankar i bloggosfären
Publicerad 2009-06-16
Jag ska försöka läsa lite mer sajter och bloggar kring anhöriga, cancer och sorg på nätet. Det är massor med människor som uttrycker sina tankar i bloggosfären och jag hänvisade i gårdagens inlägg till SvD:s artikelserie i ämnet. Här ett exempel på bara en av många, bloggen Life of Ima. En 39-årig mamma med tre barn som fick diagnosen bröstcancer i april.
http://www.lifeofima.blogspot.com/
När jag får lite mer tid ska jag gå igenom och försöka kategorisera vad de olika bloggarna handlar om. Mer senare. Men jag tror att det gör stor nytta och kanske kopplar ihop människor med varandra på ett sätt som sjukvården inte klara av.
Nästan måndag ska jag också göra en intervju för bloggen med sjukhuspräst Mats Johansson och ta reda på hur han arbetar som möter sjukdom, död och sorg varje dag. Har ni några frågor så mejla mig dem gärna.
***
Jag lyssnar på Regina Spektors nya platta ”Far” som kommer i veckan efter midsommar. Det är en mycket stark uppföljare som den Moskvafödda newyork-bon och mycket begåvade songwritern fått till. En värdig uppföljare till hennes genombrott ”Begin to Hope” som kom 2006. Den här plattan måste få bra recensioner, jag skulle bli förvånad annars.
POSTAT I STöD | 0 KOMMENTARER
Förbjud sjukhusen semester
Publicerad 2009-06-15
Nu är vi inne i den där tiden på året när det börjas skrivas i tidningar och göras inslag i radio och tv om överbeläggningarna inom vården. Det blir så när sjukvården ska ta semester. Ni hör själva hur dumt det låter, ”sjukvården ska ta semester”. Men så ser sjukvården ut i dag, man stänger avdelningar för att personalen ska få vara lediga under sommaren. Helt galet och en kraftig provokation på mig. För vem väljer när han eller hon ska bli sjuk?
Karin fick först symptom under jul- och nyårshelgerna och blir döende under semestrarna. Tror ni att hon valde det? Tror ni inom landstinget, som är ansvariga för vården, att det känns bra att jag på allvar kan säga att det spelade faktiskt roll för hur Karin blev bemött under sin sista tid i livet på grund av att vissa avdelningar var stängda? För att personalen skulle fira semester medan Karin fick sämre vård?
Självklart ska ett sjukhus vara exakt lika bemannat varje dag om året. Midsommar, jul, nyår eller vad det nu kan vara. Man måste lägga semestrar och organisera efter att vården ska fungera lika dag ut och dag in. Ungefär som man gör hos en av mina uppdragsgivare, Aftonbladet. Där är organisationen byggd utefter att man ger ut en tidning varje dag. Självklart ska ett sjukhus fungera på samma sätt. I dag sätter krångliga fackliga regler stopp för sådant. Vissa undersökningar med dyra apparater görs bara på kontorstid eftersom det blir för dyrt och krångligt att schemalägga på helger och kvällar.
Jag kräver att sjukvården ska fungera lika varje dag på året, jag vill inte höra ”Ni vet, det är semestertider nu” och ”Ni får vänta till efter helgerna”, bara två av många påstående vi/jag råkade ut för eftersom Karin hade oturen att bli sjuk vid fel tidpunkt.
Så arbetargrabb jag är tycker jag i dag att vi på allvar måste prova på privat vård. Inte av ideologiska skäl i första hand, utan av effektiviseringsskäl. Jag är övertygad om att det skulle fungera bättre då. För om någon äger ett företag blir ansvaret större och rena felaktigheter och uppenbar ineffektivitet kan inte pågå år ut och år in.
Idag skriver Sydsvenska Dagbladet om hur patienter i Malmö vårdas i matsalar, korridorer och kontor på grund av platsbrist. Patienter med diarréer och blodiga kräkningar ska ha fått vård i matsalar. Hur tycker ni det låter? Vi kommer att få läsa mer sådant nu när semestrarna kickar in.
http://sydsvenskan.se/sverige/article442483/Kraksjuka-vardas-i-Umas-matsalar.html
***
Här har SvD:s Idagsidan startat en intressant artikelserie om att sörja på nätet: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_3053349.svd#tw_link_widget
***
Nicklas Bäckström och Daniel Widing med entourage var på gymmet i dag.
POSTAT I DEBATT | 1 KOMMENTARER
It’s raining in my heart
Publicerad 2009-06-14
För första gången i mitt liv känner jag mig nerstämd på grund av vädret. Regnet har piskat mitt sovrumsfönster i över tolv timmar nu. Det var till och med svårt att sova ett tag i natt för att det lät så mycket på fönsterblecket. Och det går knappa att se ut på grund av allt regn.
Det har regnat konstant i över ett dygn och i stort varje dag sedan närmare två veckor tillbaka. Halva juni har gått och jag läser i SvD att det är den kallaste inledningen på en sommar på 50 år. Det kanske inte är så konstigt att man blir påverkad trots allt?
***
Jag trotsade i alla fall regnet och sprang min halvmilsrunda igår. Fick en sträckning i vaden jag känner lite av, var det för kallt?
***
SVT:s gitarrtema på tv i går dominerades av filmer som var femton år gamla. Flera av dem som uttalade sig om gitarrens förträfflighet är döda…
***
Jag har fortfarande inte vågat öppna första korret på min bok jag fått från förlaget.
***
I dag är det på dagen tre år sedan Karin fick reda på av sin läkare att hon var obotligt sjuk och skulle dö. Jag skriver utförligt om det i min bok.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Vill du vara gästskribent? Hör av dig
Publicerad 2009-06-13
Hej och tack för kommentarer både här och på Debutantbloggen som jag skrev om i gårdagens inlägg. Jag är glad för kommentarerna och jag får även en del direkt på min privata mejl. Jag kommer att försöka bjuda in gäster till anhörigbloggen, precis som de gör på Debutantbloggen. Men här ska förstås fokus ligga på att vara anhörig ur olika perspektiv. Så hör av dig om du vill skriva något, min mejladress finns ju här intill. Jag har redan lagt ut några krokar till olika person som förhoppningsvis kommer att bära frukt (text).
***
Det betyder inte att jag tröttnat och har slut på idéer att jag bjuder in folk, det kan var intressant med fler röster och åsikter.
***
Börjar gräma mig för midsommar alla redan, jag har ju tidigare skrivit här om hur helgerna är en pina. Som det ser ut nu får vi fira den för oss själva Love och jag. Det är inte så kul.
***
Har fått ett första korrektur på min bok. Har inte vågat öppna det än. Vet inte varför. Känns overkligt.
***
Lyssnar på Primal Scream, till skillnad från de allra flesta så gillar jag dem mest när de rockar och har sin Rolling Stones-period. ”Rocks” är en kanonlåt som håller fortfarande.
Dealers keep dealin
Thieves keep thievin
Whores keep whorin
Junkies keep scorin
Trade is on the meat rack
Strip joints full of hunchbacks
Bitches keep bitchin
Clap keeps itchin
***
Jon Spencer Blues Explosion är ett jävla bra och tufft band också. Karin älskad JSBX: http://www.youtube.com/watch?v=RZmxNM6DwsY&feature=related
POSTAT I MUSIK | 0 KOMMENTARER
Debuterar på Debutantbloggen
Publicerad 2009-06-12
I dag hänvisar jag helt enkelt till en annan blogg jag skrivit i, Debutantbloggen. Det är en mycket ambitiös blogg där människor som debuterar som författare under 2009 skriver. Sajten drivs av debutanterna Augustin Erba, Kalle Dixelius och Kevin Frato. Ibland tar de in gäster, i dag är det alltså jag som skriver om min debutantbok, läs mer här: http://www.debutantbloggen.se/
POSTAT I BöCKER | 1 KOMMENTARER
Kändistätt på kvartersgymmet i dag
Publicerad 2009-06-11
Första dagen på sommarlovet och värsta skitvädret, nu tror jag det har regnat i sju dagar i sträck faktiskt. Får agerar lite fritidsledare och barnpass eftersom det allra flesta har jobb att gå till och det har inte jag. Så Love har haft sin kompis här hela dagen och det har passat bra eftersom det regnat hela tiden, annars brukar det vara lite enklare när de är hemma hos honom eftersom de bor i villa och har studsmatta och allt sånt på gården. Men ett rejält tv-spel kan de hålla sig sysselsatta i dagar med också. Så gjorde jag en utryckning och passade mitt gudbarn Sandra ett par timmar när mor och far skulle göra annat, hon var sjuk så hon kunde inte komma hit till oss.
Inledde dock dagen med att gå på kvartersgymmet. I dag var hockeystjärnorna Daniel Widing (Brynäs, Davos) och Nicklas Bäckström där (Brynäs, Washington Capitals). Det är två helt vanliga killar kan jag säga, Bäckis är faktiskt två år yngre än min äldste son till och med. Gymägaren drog i väg med dem ganska omgående men vi hann utbyta några ord. De tjänar grova pengar visst, men de får slita en hel del också kan jag säga, såg träningsprogrammet och det är minst två pass om dagen sex dagar i veckan under hela sommaren för Bäckström när han är hemma i Sverige på semester (?).
Jag tror att en uppväxt i statsdelen Sätra i Gävle (Bäckström) och Hedemora i Dalarna (Widing) ger nödvändig distans och att det går bra för så många svenskar i NHL och som proffs i andra länder. Det står helt enkelt med båda fötterna på jorden och tar ingenting för givet. Jag undrar bara vad de tänker om mig? Jag brukar ju bara buffla in i omklädningsrummet när de står där i bara duschhandduken på vintrarna och ställa ibland lite obekväma frågor. Men det är båda bra att ha att göra med i de situationerna, någon gång ska jag skriva om alla chatteringar det finns på hur man blir mottagen i sportvärlden som reporter, det finns en del som är fruktansvärt oförskämda och gör allt för att säga så lite som möjligt. Men ni får inga namn – än. Men jag ska säga så mycket att bröderna Kenny och Jörgen Jönsson är mina favoriter vad det gäller att intervjua, alltid tillgängliga alltid lika sympatiska, även om de fått storstryk. Men Daniel Widing är alltid gullig han också…
Så här ser det ut på gymmet, jag har börjat ett nytt program och har träningsvärk så in i hel…
Så här ser deras arbetsplats ut förresten, kollar ni noga så ser ni en naken karl på bilden, eller åtminstone ett arschele. Tog bilden i vintras i Brynäs omklädningsrum.
POSTAT I VARDAG | 2 KOMMENTARER
Den blomstertid nu kommer
Publicerad 2009-06-10
I dag checkade Love ut från lågstadiet och Åbyggeby skola för gott, det finns bara lågstadiet där. Som vanligt firade vi avslutningen i Oslättfors kyrka. Jättevacker kyrka belägen nästan ute i vattnet i Testeboån. Det regnade, men det gjorde ingenting. Det var trevligt i alla fall.
Det var fjärde gången för oss eftersom man får vara med på avslutningen redan i sexårs. Då var Karin med, för tre år sedan: vi åkte hem från avslutningen, fick ett telefonsamtal från sjukhuset, åkte dit och de berättade att hon var obotligt sjuk. Mindre än två månader senare var hon död. Så avslutningen är en speciell dag för oss. Men inte deppig, tvärtom känns det bra och skönt att hon fick vara med på en avslutning en gång i sitt liv. Jag har bilder på henne från avslutningen 2006, men jag vill inte visa dem här. Jag kör de här från idag i stället.
Love, Marcus och Jeanette fick gå först, de är längst och Marcus fick
hedersuppdraget att vara fanbärare.
Barnsång är alltid lika med falsksång, men det ska vara så.
Här delar vi under min lite kaosartade ledning ut blommor till personalen.
POSTAT I SKOLA | 0 KOMMENTARER
Owner of a lonely heart
Publicerad 2009-06-09
Har kommit på att jag skrivit toklångt på slutet. Ingen har säkert orkat läsa, därför blir det kort i dag. Typ så här.
hälsar
världens ensammaste människa
(”Owner of a lonely heart” är en låt av progrockbandet Yes från 1983 och deras största hit. Jag håller ju på och jollar med låttitlar. Jag är rätt jollig hela jag…)
POSTAT I MUSIK | 2 KOMMENTARER
Försäkringskassan suger megastor hästb___e
Publicerad 2009-06-08
I dag är det precis tre år sedan jag arbetade på ett fast jobb senast. Men undantag för lite inhopp på SvD på somrarna 2007 och 2008. När Karin blev dödssjuk så sjukskrev jag mig och var hemma och tog hand om och passade upp på henne. Något Försäkringskassan bestraffar mig för i efterhand.
Jag hade en vänlig och lyhörd läkare som sjukskrev mig omedelbart när Karin fick sin dödsdom. Sedan var jag hemma på heltid juni, juli och augusti (Karin dog den 2 augusti). Från och med september var jag halvtidssjukskriven för att ta hand om mig och framför allt vår son Love som precis börjat i första klass resten av 2006 på läkarens inrådan. Vad sjutton skulle jag göra? Sjukskrivningen upphörde årsskiftet 06/07 och jag slutade mitt fasta jobb för att ta hand om Love på allra bästa sätt och börjad frilansa. Mitt eget val.
Problemet som uppstår är att jag varit långtidssjukskriven enligt Försäkringskassan (vilket får konsekvenser för exempelvis tecknade av privata försäkringar, det påverkar mig fortfarande). Visst har jag varit sjukskriven men aldrig i världen att jag varit sjuk. No way. Jag har varit hemma och tagit hand om min döende sambo. Jag har vårdat henne och varit en del av vårdapparaten.
”Jo, ja, det är sant, och vi beklagar verkligen din förlust, men så funkar det inte. Antingen är man sjukskriven eller så är man det inte. Och har man varit sjukskriven på halvtid eller mer i ett halvår så har man varit långtidssjuk.” Säger Försäkringskassan. Punkt.
Nu börjar jag bli lite irriterad. ”Vad i hela friden skulle jag ha gjort då? Ni får dra ut naglarna på mig och tortera mig om ni vill, jag har INTE varit sjuk!”
”Du skulle ha begärt anhörigpenning”, säger Försäkringskassan. End of story.
Anhörigpenning fick jag höra talas om första gången mindre en månad innan Karin dog, och tro mig, man börjar inte rådda med byråkratiskt tjafs när man har sitt livs kärlek dödssjuk och fullt upp med att få ihop dagen…
Försäkringskassan är nog det värsta jag vet. De ifrågasatte också om vi verkligen bott ihop de fem år som krävs för att få rätt till efterlevandepensionen när hon hade dött. Vi var sambo i femton år. Grejen var att när vi flyttade från Stockholm till Gävle 2003 så var jag fortfarande folkbokförd i Stockholm ett år eftersom jag jobbade där och hade en lägenhet jag bodde i halva veckorna. Det räckte för att Försäkringskassan skulle ifrågasätta om vi verkligen varit sambo i fem år. Torra okänsliga formuleringar på byråkratsvenska var vad som mötte mig. Jag kontaktade en familjejurist som ordnade allt till sist.
Men det var tuffa tider och jag hade litet helvete att få till allting och att se Karin bli reducerad till en juridisk term var mycket smärtsamt.
Jag kan inte vara ensam om att få problem med myndigheter så därför så skrev jag om det i Svenska Dagbladet redan 2007 och orkar ni kan ni läsa mer här, Sorgen och byråkratin: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_198565.svd
POSTAT I DOKUMENTATION | 1 KOMMENTARER
Att göra sin röst hörd
Publicerad 2009-06-07
”Ja, eh… mm… ska gå och rösta, jag lovar.” Jag gör det efter att jag skrivit det här. Bestämmer på vilka på vägen dit. Så har jag låtit sedan varje val sedan riksdagsvalet 1991, jag kan inte bestämma mig och tänker strunta i det. Då har Karin tvingat med mig och sagt att ”du får ta och skärpa dig, det är klart att du ska rösta!”
Så gick vi och röstade tillsammans, oftast på Sofia skola på Södermalm. Jag skolkade i riksdagsvalet 2006, det är jag villig att erkänna. Men det var bara en dryg månad efter att Karin hade dött och jag fortfarande dimmiga minnen från den tiden. Men nu har jag hennes ord ringande i mitt huvud så jag går dit förstås.
Oj, vad jag saknar Karin sådana här lata söndagar. Jag måste aktivera mig för att hålla demonerna i schack. Har till exempel sprungit en halvmil två dagar på raken nu.
Updat: Nu är det gjort, jag har röstat och här duktig vovve och medborgare, vilka behåller jag för mig själv, det var faktiskt fler där inne och gjorde samma sak. Fler än jag trodde. Men de såg lite trötta ut farbrorn och tanten bakom skrivbordet inne i den lilla lokalen.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Vi hyllar en stor låtskrivare på nationaldagen
Publicerad 2009-06-06
I dag ägnar vi musikern och kompositören Håkan Ahlström (1961–2004) en extra tanke. Han var bland annat med i Traste Lindéns Kvintett och jag kände honom sedan vi var kring 20. Vi syntes på krogen av och till och var med i lite olika band. Sedan stötte vi på varandra i Stockholm när vi väl hamnade där lite senare. Oftast på något musik- eller idrottsarrangemang. Alltid lika trevligt.
Han var en underskattad låtskrivare som borde fått mer uppmärksamhet eftersom han gjort massor av fina låtar. Soloplattan ”Elvis, Halleluja & Hurra” är en mycket bra svenska platta som kom 1998. Men mest hörs han musik via gamla Traste Lindén i dag där han skrev flera av deras mest kända låtar. Och eftersom det är Sveriges nationaldag i dag så tänker jag förstås på hans ”Svenska flaggans dag” från Traste Lindéns platta ”Jolly Bob går i land” från 1991.
En smått genialisk text i alla sin enkelhet. Det lite tragiska budskapet döljs bakom en glad melodi, precis som så ofta i Håkan Ahlströms musik.
Håkan dog 2004 i exakt samma cancer som Karin.
Här går det att höra ”Svenska flaggans dag”
http://www.youtube.com/watch?v=5QyC7_PC8YM
Jag tar bussen in till stan
nya byxor, nya skor
Lite full. luktar gott
går förbi där du bor
Jag fick en hundring utav mamma
för jag inte skulle stanna
Hon har en vän på besök
hennes sista försök
Det är svenska flaggans dag
å den enda som sjunger det är jag
Vi skulle mötas vid station
sådär en kvart över tre
Nu har jag väntat i en timma
du får inte var med
Så jag tar en promenad
i nya byxor, nya skor
lite full, luktar gott
går förbi där du bor
Det är svenska flaggans dag
å den enda som sjunger det är jag
POSTAT I MUSIK | 0 KOMMENTARER
Springsteen trotsade kylan
Publicerad 2009-06-05
Jag har precis avslutat en recension av Bruce Springsteens konsert på Stockholms Stadion igår åt Gefle Dagblad. Här får ni en förhandskörning av den. Detalj som inte kom med: min svåger och Karins bror Erland dansade med bar överkropp och snurrade t-shirten ovanför huvudet. Väldigt ovanligt på pressläktaren…
A/
Bruce Springsteen & The E Street Band
Stockholms Stadion, torsdag
5/6
Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag sett Bruce Springsteen: Sju, åtta, eller tio? Har tappat räkningen. Däremot vet jag att jag inte såg honom göra de två klassiska konserterna på Ullevi den 8 och 9 juni 1985. Men var på Ullevi 2003 när han gjorde sin nästa magiska utomhusspelning i Sverige. Den här försommarkvällen på Stadion letar sig inte upp till de höjderna, det är svårt när det är sju grader varmt, blåser halv storm och är ihållande regn konserten rakt igenom. Men det blir en spelning av hög klass i vilket fall. Något bara en mästare klarar av, att ge en toppkonsert under genomusla förhållanden. Det är faktiskt det som imponerar allra mest den här kvällen.
Bruce Springsteen dyker upp i Sverige oftare än någon annan internationell superartist och försommar-Sverige är lika mycket Springsteenland som New Jersey vid det här laget. Om jag inte räknar fel så har han, när han gett sin tredje show på Stadion på söndagskvällen, gjort 26 konsert i Sverige sedan 1975 och har därmed bekräftat sin speciella kärleksrelation till Sverige (det dröjde ända till 2000-talet innan han besökte Finland till exempel). Ett Sverige som heller aldrig verkar tröttna på att höra en av de mest särpräglade amerikanska konstformerna: rock och americana med samhällskritiska texter. Stjärnbaneret vajar också sida vid sida med den svenska flaggan inne på Stadion.
Bruce Springsteen kan, speciellt när han har med sig The E Street Band, sätta hela stora arenor i extas och göra publiken lycklig i flera dagar därefter. Det går bara att uppnå med en uppriktig kärlek till det man gör, det går inte att spela hungrig från scenen om man inte är det. Efter att ha sökt lite bland olika uttryck några årtionden så vet Springsteen, snart 60, nu vad han kan allra bäst och erkänner det också för sig själv. För det här är den rockigaste konserten jag upplevt med Springsteen. Kanske var det medvetet med tanke på vädret som var mer höstrusk än försommar. Näven i luften.
Några gånger faller det till och med över till soul och gospel, som i Eddie Floyds ”Raise Your Hand” eller i första extranumret och 1800-tals-folksången ”Hard Times Come Again No More”. Andra covers han gör är John Fogertys ”Who’ll Stop The Rain” och Chip Taylors ”Wild Thing”. Han hade gärna fått göra Sly Stones ”Family Affair” också, för det är precis vad E Street Band handlar om idag, en familjangelägenhet. När trummisen Max Weinberg inte kommer loss från sitt uppdrag i husbandet hos Conan O’Brien så kallar Bruce Springsteen helt enkelt in hans 18-årige son Jay Weinberg bakom trummorna i stället. Och som han gör det. Jag tror han spelat bort farsan för gott i E Street Band och så kommer syrran in och spelar dragspel i extranumren. Clarence Clemons, 67, har svåra ryggproblem och får ledas in på scenen av Springsteen samtidigt som han går med käpp. Men ett E Street Band utan honom är otänkbart även om solona svajar betänkligt. Och förra året dog keyboardisten Danny Federici. Precis som i en familj.
Springsteen överraskar inte i valet av sina egna kompositioner, men låtlistan känns ändå vältänkt och växlar fint mellan nya och gamla låtar. ”Working On a Dream”, ”Ghost of Tom Joad”, ”The Rising”, ”Born To Run”, ”Dancing In The Dark” och publikfriaren ”Glory Days”. I ”Waitin’ On A Sunny Day” låter han Laura, 7, ur publiken sjunga med i refrängen och så tar han emot önskelåtar som publiken har med sig på plakat. Då kan det inte gå fel. Även om vädret påminner om oktoberrusk.
Anders Sundin
Låtlista, Bruce Springsteen & The E Street Band, Stockholm Stadion 2009-06-04
Idas sommarvisa
Who’ll Stop The Rain
Badlands
My Lucky Day
Prove It All Night
Outlaw Pete
Out In The Street
Working On a Dream
Seeds
Johnny 99
Ghost of Tom Joad
Raise Your Hand
Going Down
Cadillac Range
Because The Night
Wild Thing
Waitin’ On A Sunny Day
The Promised Land
The Wrestler
Kingdom Of Days
Lonesome Day
The Rising
Born To Run
Extra:
Hard Times Come Again No More
Bobby Jean
Land Of Hope And Dreams
American Land
Glory Days
Twist And Shout
Dancing In The Dark
Bruce Springsteen i Sverige
1975: Konserthuset, Stockholm, 21/11.
1981: Scandinavium, Göteborg, 3/5; Hovet, Stockholm, 7–8/5.
1985: Ullevi, Göteborg, 8–9/6.
1988: Stadion, Stockholm, 2–3/7.
1992: Globen, Stockholm, 15 & 17/6.
1993: Stadion, Stockholm, 28/5.
1996: Cirkus, Stockholm, 13/3.
1999: Stadion, Stockholm, 23–24/6.
2002: Globen, Stockholm, 24/10.
2003: Ullevi, Göteborg, 21–22/6.
2005: Scandinavium, Göteborg, 23/6; Hovet, Stockholm, 25/6.
2006: Globen, Stockholm, 30/10.
2007: Globen, Stockholm, 10/12.
2008: Ullevi, Göteborg, 4–5/7.
2009: Stadion, Stockholm, 4–5, 7/6
POSTAT I MUSIK | 0 KOMMENTARER
Springsteen, Hells Angels och Expressen
Publicerad 2009-06-04
Jag har 7,6 grader här på termometern och jävla skitväder med regn och blåst utanför fönstret, verkar vara lika över hela Sverige. Hur kul blir det då att se Springsteen i kväll på Stadion? När jag köpte biljetterna så såg jag framför mig en underbar varm försommarkväll. Nu tar jag med mig täckjackan jag har när jag åker slalom på vintern för säkerhets skull.
***
Expressens USA-korre Staffan Erfors får sparken med omedelbar verkan från tidningen efter att han har haft nära kontakter med Hells Angels före detta president Thomas Möller. Bland annat har Erfors lånat ut lägenheten till honom. Erfors har tidigare varit ansvarigt utgivare och chefredaktör för Expressen/Kvällsposten.
”Han har kommit till insikt om att det här varit en olämplig kontakt”, säger Expressens chefredaktör Thomas Mattson till Resumé.
Han måste ha fått en rejäl knäpp, säger jag.
POSTAT I MEDIER | 0 KOMMENTARER
Springsteen, Ima, mors dag och Sopranos
Publicerad 2009-06-03
Jag har nog aldrig producerat så mycket text som jag gjort de sista dagarna. Artiklar till ett nyhetsbrev, artikel och foto åt Aftonbladet, blogginlägg till http://www.debutantbloggen.se/ (vilket inte lagts ut än), texter här och så ska jag sätta tänderna i en recension av en ny platta med Wilco åt Situation STHLM och så en recension efter att jag sett Bruce Springsteens konsert på Stadion i morgon åt Gefle Dagblad. Springsteen har jag sett så himla många gånger så det borde inte bli något problem. Men det är en sak att se en konsert som vanligt publik eller att se den som recensent. Man måste liksom vara lite mer närvarande på nåt sätt, svårt att beskriva. Hoppas bara att det blir åkej väder och en åkej konsert i morgon. Alltid cool att se Silvio Dante (Steven van Zandt) från Sopranos.
Jag såg Springsteen på Stadion för exakt tio år sedan med Karin vet jag. Hon var nog lite mer fan av honom än vad jag är faktiskt. Det är hennes bror och jag som går i morgon.
***
Svar till Ima. Mors dag gick okej, det är lite speciellt med alla de där dagarna som kommer i ett sprut nu. Men det är bara att köra ner huvudet och kriga sig igenom dem. Nästa som kommer är midsommarafton…
***
Efter lite letande i burken där vi slängt ner alla biljetter hittade jag den här, undrar om det är Karins eller min…
POSTAT I MUSIK | 0 KOMMENTARER
Man får inte vara blödig som frilans
Publicerad 2009-06-02
I dag har jag varit värsta paparazzon på förmiddagen. Hockeystjärnan och NHL-proffset Nicklas Bäckström håller på och uppför en 500 kvadratmeter stor lyxvilla utefter kusten vid Norrlandet. Så det vara bara att dunka dit med bilen tillsammans med min snajdiga Nikon D90 i högsta hugg. Jag stövlade in till byggisarna som höll på att gjuta grunden, de var inte glada över att se mig där men försökte heller inte fösa borta mig. Efter en stund så mjuknade de och jag tog mina bilder. Jag har inte alls dåligt samvete eller känner mig påträngande vid sådan här situationer. Jag vet inte varför, men ger man sig in i leken så får man leken tåla.
Brassar man i väg miljonerna som lönen i Washington Capitals ger på en 7 000 kvadratmeter stor tomt och en villa på 500 kvadratmeter med filmrum, en salong som är 160 kvm, pool, panoramafönster utöver viken med huvudbyggnad och två flyglar, ja, då är det en nyhet som folk vill läsa om och se. Sån är jag. Rätt eller fel? Så här ser det ut i alla fall
Efter att ha dragits genom Aftonbladet filtret blev det så här: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockeybladet/internationellt/nhl/article5285157.ab
POSTAT I MEDIER | 0 KOMMENTARER
Skilsmässan från N Åbyggeby 4:125
Publicerad 2009-06-01
Jag gick förbi huset som Karin och jag byggde från grunden mellan åren 2001–2006 i går söndag. Vi hann göra det färdigt invändigt och även bygga ett garage, men att slutföra markplaneringen blev aldrig klart innan Karin blev sjuk.
Det är klart att det är en märklig känsla att gå där och jag ville helst inte träffat de nya ägarna. De är jättegulliga, men det är inte det det handlar om. Jag vet inte riktigt hur jag reagerat om jag gått in i huset. Det är ju jag och Karin som bestämt hur det ska se ut där inne. Vi hade en arkitekt som hjälpte oss att rita om det efter våra behov så det är ett väldigt personligt hus på många sätt. Bland annat sitter det en närmast antik järnspis från 1930- eller 40-talet i köket som är jättemysig att elda i. Två till kaminer finns där, en av dem i sovrummet på övervåningen och den andra i det stora vardagsrummet på nedre våningen.
Men vad skulle jag göra när Karin dog? Det var ju vårt hus – inte mitt. Så jag gjorde mig av med det efter ett tag. Och det var rätt beslut. Jag känner heller ingen ånger när jag går förbi där, men jag vill veta så lite som möjligt om huset i dag. De har tagit ner en massa träd på den 2 398 kvadratmeter stora tomten. Det tycker jag är synd. Jag minns även fastighetsbeteckningen eftersom vi byggde det från grunden och har styckat av tomten själva, Norra Åbyggeby 4:125.
Love har en kompis som han fortfarande leker med där i byn så jag går förbi någon gång ibland när jag skjutsar honom dit. I går gick vi ner till badplatsen för att bada i Testeboån. Det var skitvarmt. Jag passade på att gnälla lite över att bryggan var felplacerad. Det var jag som var bryggvakt och den som såg till att bryggan blev ilagd på våren och upptagen på hösten. Men det var mest på skoj jag klagade. Det var trevligt att träffa några av de gamla grannarna och de var glada över att se oss också.
Karin växte upp med en sommarstuga på andra sidan ån precis mitt emot och vi badade väldigt mycket när vi bodde där också. Så det känns rätt att vara där någon gång nu och då eftersom det är en väldigt speciell plats. Jag frågade Love hur han kände, men han bara tittade på mig som ett frågetecken. Barn är ju så bra på att leva här och nu, han vet att han inte bor där längre och nu skulle vi ju bada. Karins bror Erland och hans familj var med och badade också. Även lilla Sandra som bär Karin som mellannamn badade. Jag höll i henne.
Så här såg en del av köket ut när jag lämnade huset för snart två år sedan, fint va?
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Senaste kommentarer
Anhörigbloggen
Anders Sundin skriver på Anhörigfondens blogg
Familj Tre barn, förlorade sin sambo Karin i cancer 2006
Gör Skriver om sport i Aftonbladet och kultur i SvD. Debuterar som författare med ”Kärlek i cancerns tid” (Wahlström & Widstrand) i oktober
Bloggar om Hur livet går vidare efter förlusten av sin livskamrat och hur det är att bli ensamstående småbarnsfarsa med en pojke som förlorat sin mamma
Nås på anders.sundin@mac.com www.web.mac.com/anders.sundin
Bloggarkiv
Månadens profil
Blogglänkar
Kategorier