Prenumerera på inlägg Månadens profil: Lotta Gray
Publicerad 2009-10-14
Vimmelreporter, bloggare, cancersjuk…
Lotta Gray lever ett till synes glamouröst liv som vimmelreporter på tidningen Se&Hör. Minglar, träffar och berättar om kändisar för sina läsare. För ett och ett halvt år sedan förändrades allt. Tjocktarmscancer och akut operation. I dag jobbar hon som vanligt på redaktionen igen. Men med en ständig ängslan.
– Jag har jobbat hela tiden under mina cellgiftsbehandlingar. Många undrar varför, men jag skulle bli knäpp annars, jag behöver ingå i ett sammanhang, säger Lotta Gray.
Det kan tyckas vara en närmast ohanterlig kontrast att ena timmen gå på cytostatikabehandling och den andra på en kändispremiär för en ny film och säga hej till Mikael Persbrandt och hänga med Gert Fylking.
– Nej så är det inte alls, det är jätteskönt och jag gillar skillnaden. Min tråkiga vardag med ångest och cellgifter läggs helt åt sidan för en stund då. Jag får komma bort några timmar, dricka champagne, se en gratisfilm och sedan gå hem. Perfekt, säger Lotta Gray.
Statistiskt har Lotta Gray 35 till 40 procents chans till överlevnad berättar hon helt utan sentimentalitet. Tjocktarmcancern hade nämligen spridit sig till levern och delar av den opererades bort i mars år. Men nu är hon helt cancerfri och går på kontroller en gång i halvåret. Något hon måste göra de fem närmaste åren.
– Jag är cancerfri rent tekniskt, visst, men jag lever ju med den hela tiden i alla fall. Ibland blir jag skräckslagen bara av tanken på att den ska komma tillbaka. Nu har den blivit ett konstant tillstånd som finns där hela tiden.
Hur påverkar det här dig och dina anhöriga?
– Det är en fruktansvärd oro för oss alla och det påverkar inte bara mig utan även min man Therst och vår fyraåring Lennox. Allt ställs på sin spets, tyvärr känns det lite som min man och jag glidit ifrån varandra lite för tillfället, jag tror det fungerar så, man stärks eller glider isär. Vi går till en kurator så vi får hjälp. Cancer är inte svart eller vitt. Nu får jag ett besked, sedan är det sex månader ångest igen. Det är ju stora livsavgörande besked det handlar om, så det är klart att alla i ens närhet påverkas.
Hur har din mammaroll förändrats?
– Det är väldigt dubbelt. Jag har svårt att säga ifrån, vill gärna vara en snäll mamma, jag vet ju inte hur lång tid jag har kvar och vill därför vara snäll mot honom. Jag får dåligt samvete ibland för jag ger honom godis fast det inte är lördag och så. Jag lever också i en rädsla att han ska glömma bort mig, det är min största skräck om jag skulle dö. Att han glömmer mig…
Har han följt med dig på dina behandlingar?
– Nej, han är på dagis då. Men han vet att jag är sjuk, jag har fått dropp hemma och han ser mina operationsärr, så han vet. Skulle det visa sig att jag är obotlig sjuk får jag försöka förklara det på bästa sätt då. Det är svåra och stora frågor: Hur mycket ska jag visa? Ska jag gråta inför honom…
…det tycker jag nog att du kan göra, en gråtande mamma kan väl inte vara så farligt…
– Så är det förstås, men vilken nivå ska man lägga sig på… Jag skrivit brev både till Lennox och Threst som de bara får öppna när jag dör.
Du har alltså planerat din död?
– Ja, det har jag gjort. Fyllt i vita arkivet, utsett två faddermammor till Lennox som kan ge honom en nödvändig mammados och skrivit ner vilka låtar som ska spelas på min begravning och så. Det kan verka dramatiskt, men jag lever nära döden och jag vill att sådant ska vara klart.
Jag tycker inte att det är dramatiskt, jag har gjort samma sak för att försäkra mig att jag blir begravd med Karin, det är väl snarare så att vi aldrig prata om döden på allvar…
– Precis, vi lever i vårt samhälle som om vi vore odödliga och därför vill vi inte prata om det. Vi har inget naturligt förhållande till döden idag.
Din blogg, vad betyder den?
– Den är oerhört viktig, inte bara i terapeutiskt syfte, utan för att förklara för andra hur det är och känns. Den får folk att fatta hur det faktiskt är. Bloggen påverkar andra och många hör av sig och berättar hur de känner igen sig. Jag checkar in på hennes blogg emellanåt och imponeras av hennes driv och ständiga uppdateringar. Kommentarerna är många och känslosamma. Interaktionen mellan hennes läsare och henne själv är på allvar, inget snacka om den saken. Upp till 100 kommenterar på ett enda inlägg visar styrkan i bloggen.
Namn: Lotta Gray.
Ålder: 43 år.
Yrke: Reporter Se&Hör.
Familj: Man Threst och sonen Lennox, 4.
Blogg: http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/index.html
Tidigare intervjuer
Augusti: Sjuksköterskan och doktoranden Katarina Sjövall, onkologen i Lund. (http://anhorigfonden.se/blogg_post.php?ID=276)
Juli: Dogge Doggelito (http://www.anhorigfonden.se/blogg_post.php?ID=237).
Juni: sjukhuspräst Mats Johansson (http://www.anhorigfonden.se/blogg_post.php?ID=219)
POSTAT I MåNADENS PROFIL | 2 KOMMENTARER
Kommentarer
2010-04-06 06:49:31
I strictly recommend not to hold back until you earn big sum of money to buy goods! You should take the <a href="http://lowest-rate-loans.com/topics/mortgage-loans">mortgage loans</a> or just bank loan and feel comfortable
Ante 2009-10-15 09:10:33
Ruggit bra reportage
Skriv kommentar
Senaste kommentarer
Anhörigbloggen
Malin Fagerberg Wikström skriver på
Anhörigfondens blogg
Ålder 25
Bor Stockholm
Familj Pojkvän, pappa, bror, syster och hennes familj. Förlorade sin mamma i livmodercancer hösten 2009
Gör Pluggar ryska, internationella relationer och östeuropakunskap men har just nu studieuppehåll. Jobbar på ett äldreboende för att kunna betala hyran.
Bloggar om Livet före, under och efter cancern
Nås på malin.wikstrom.fagerberg@gmail.com
Bloggarkiv
Månadens profil
Blogglänkar
Kategorier