Alla vuxna bara larvar sig

Publicerad 2010-01-27

Är tillbaka efter tre dagar i Messlingen, i närheten av Funäsdalen. En av de bästa sakerna med att befinna sig på en mindre ort är att lokalnyheterna oftast är så mycket charmigare än vad de är i till exempel Stockholm. Den här gången blev det mest lokal-tv och lokal-radio. Mycket kretsade förstås kring George Clooney som sedan några dagar befinner sig i Östersund. WOW! När jag återvände till civilisationen (eller köpte Aftonbladet i Sveg, eller var det kanske Färila?) insåg jag att det visst inte bara var en stor nyhet på lokal nivå. Det lider onekligen stor brist på riktiga kändisar i det här landet. Det märktes på Guldbaggegalan också. Det lilla jag såg var liksom inte så häftigt. Tycker att galor ska vara häftiga, påkostade och stjärnspäckade. Men Lena Endre, hallå?! Kan inte någon bara ringa Brad och Angelina och betala dem för att sitta i publiken. Tror det skulle göra mycket för vårt lilla land.

När jag ändå är inne på Guldbaggegalan så måste jag passa på att berätta att jag funderar på att ge mig in i filmens värld. Min plan är att göra en svår dokumentärfilm med barnets perspektiv i fokus ( ” den är ju i alla fall bra för att vara svensk”).  De senaste dagarna har jag nämligen umgåtts mycket med min systerson och iakttagit hur alla vuxna (inklusive mig själv) blivit helt förändrade så fort de kommit i hans närhet. Plötsligt framkallas de mest utomjordiska läten och underliga grimaser. ”Titta han skrattar, gullirullibulliolliebollgrolll, ååååh sööötiz ”. Det han gör är lika fascinerande varje gång. Vare sig han ler, skriker eller äter blir vuxna helt till sig. Tidigare tänkte jag att det enbart berodde på hur underbar han faktiskt är, men efter att ha varit lite mer observant de senaste dagarna har jag insett att det handlar om mer än så. Vuxna tycker nämligen att det är helt fantastiskt att få bekräftelse på det de gör. När Olivier skattar åt en grimas eller ett grottljud betyder det ju att personen i fråga varit rolig. Och lyckas man underhålla ett barn, då är man ju rolig på riktigt. Och snäll. Och charmig.

Vad barnet egentligen tycker om att vuxna larvar sig kommer att vara det centrala i min film. Jag ska fästa en kamera vid Olivers lilla kropp och sedan ska kameran få leva sitt eget liv och filmen skapa sig själv. Förhoppningsvis blir den så svårbegriplig att alla filmpretton ger den högsta betyg i rädsla för att avslöja ”att de inte fattat grejen”. Kanske blir det jag som står där med bagge nästa år. Tack, tack, tack!

Nej, nu ska jag sluta larva mig och se på TV.

POSTAT I | 2 KOMMENTARER

Kommentarer

Malin 2010-02-01 23:16:45

Tack själv! Såg bilderna. Jättefina! Vi ses på guldbaggegalan : )

Lisa 2010-01-29 18:36:47

Tack för trevliga dagar i Messlingen! Och tycker absolut du ska fästa en kamera på Oliver, kan inte bli annat än succé :) Har lagt upp några bilder på fejjan nu, fotade inte så jättemycket men några bilder blev det iallafall!

Skriv kommentar

Senaste kommentarer

Anhörigbloggen

Malin Fagerberg Wikström skriver på
Anhörigfondens blogg

Ålder 25

Bor Stockholm

Familj Pojkvän, pappa, bror, syster och hennes familj. Förlorade sin mamma i livmodercancer hösten 2009

Gör Pluggar ryska, internationella relationer och östeuropakunskap men har just nu studieuppehåll. Jobbar på ett äldreboende för att kunna betala hyran.

Bloggar om Livet före, under och efter cancern

Nås på malin.wikstrom.fagerberg@gmail.com

Bloggarkiv

Månadens profil

Blogglänkar

Kategorier