Ingen sån där student

Publicerad 2010-02-21

Det här med att blogga ofta verkar vara svårförenligt med att tänka på c-uppsats och läsa teorikurs. Den härveckan har det varit jag och universitetet mot världen. Jag har släpat mig dit, trots aktivt motstånd från tunnelbanor och kyla. Med matlådor med ledsna kikärtor och överdrivet stor fjällräven ryggsäck innehållandes bland annat en bok om postkolonialism har jag känt mig lite som en vandrande IR-studentklyscha. Och jag som inte ens identifierar mig som en sån där student.

Som uppvuxen i Uppsala har jag blivit matad med studentspex, att någon utklädd till en blå mupp eller vampyr kommer springandes genom centrum har liksom tillhört vardagen. Jag tror helt enkelt att jag fick för mycket av det där stereotypa studentlivet redan innan jag ens blev student. Att gå ut på nation var kul ungefär en termin sedan kändes det som om dansgolven blev lite trånga och att antalet brölande, nyss utflugna män från till exempel Söderköping blev lite väl många. Jag försökte att bo i en korridor en sommar men blev livrädd när korridorarna föreslog glassätartävlingar och satte upp post-it lappar med kärleksfulla budskap på varandras dörrar. Egentligen är det ju jättefint, men för mig kändes det krystat, liksom mycket annat som tillhör studentlivet. Följden blev att jag gömde mig på mitt rum och undvek det gemensamma köket som såklart alltid var i fokus för olika diskussioner. För av någon anledning verkar det som om studenter och grisiga kök hänger ihop. Det här korridorsköket räddades av några duktiga tjejer men jag har varit i andra som verkligen varit k-a-t-a-s-t-r-o-f-a-l-a.

Apropå mat och studenter hittade jag och några kursare en kokbok för studenter för några veckor sedan. Antar att det var tänkt att den skulle fungera som inspiration till billig och god matlagning, men någonting måste ha gått snett i själva utformandet. Intill recepten fanns ”pedagogiska” bilder på studenter, fotograferade från väldigt osmickrande perspektiv. På en av bilderna stod en kille, högröd i ansiktet, vid spisen med en kastrull med makaroner utan (!) vatten i. Hur var det tänkt där? Kanske var det ett försök att driva med den stereotypa uppfattningen att studenter har så lite pengar att de inte kan laga god mat. Skumt var det hur som helst.

Nu ska jag glida ner på stan, handla något gott och laga en god lunch/middag. Det går faktiskt, även om man är student

POSTAT I | 0 KOMMENTARER

Kommentarer

Skriv kommentar

Senaste kommentarer

Anhörigbloggen

Malin Fagerberg Wikström skriver på
Anhörigfondens blogg

Ålder 25

Bor Stockholm

Familj Pojkvän, pappa, bror, syster och hennes familj. Förlorade sin mamma i livmodercancer hösten 2009

Gör Pluggar ryska, internationella relationer och östeuropakunskap men har just nu studieuppehåll. Jobbar på ett äldreboende för att kunna betala hyran.

Bloggar om Livet före, under och efter cancern

Nås på malin.wikstrom.fagerberg@gmail.com

Bloggarkiv

Månadens profil

Blogglänkar

Kategorier