6 maj 2009

 

Elisabeth Ohlson Wallin och Anhörigfonden visar canceranhörigas lidande

Anhörigfonden har tillsammans med Elisabeth Ohlson Wallin gjort en gripande fotoutställning för att belysa den svåra situation som anhöriga till cancerpatienter befinner sig i. Deras svårigheter glöms mestadels bort och anhöriga möter ofta en tystnad från sin omgivning. Den tystnaden vill Anhörigfonden bryta. Utställningen sätts upp i Storkyrkan 7 maj 2009 och visas fram till den 17 maj, mån-lör 10-16 söndag 09-16.

 

Initiativet till utställningen kommer från Anhörigfonden som vill öka medvetenheten om anhöriga till cancerpatienter och deras ofta mycket svåra situation.

 

– Genom fotoutställningen hoppas vi uppmärksamma behovet av stöd till anhöriga. Jag är själv anhörig och vet att det påverkar hela livet. Behovet av samtal är stort, säger Mimmi Ekberg, initiativtagare till Anhörigfonden.

 

För att uppmärksamma de anhöriga och deras situation kontaktades fotografen Elisabeth Ohlson Wallin.

 

– När Mimmi Ekberg kontaktade mig för projektet kände jag direkt att det här måste jag göra. Jag har under många år tagit mig an svåra ämnen, men rädslan för döden är det absolut svåraste eftersom vi inte kan acceptera den. I mina tidigare engagemang har jag också stött på den tystnad som anhöriga möts av. Det känns som om det var meningen att jag skulle göra det här projektet, säger Elisabeth Ohlson Wallin.

 

I samband med fotoutställningen ges också en bok ut där bilderna finns med. Boken går att köpa när man besöker utställningen. Under 2009 och 2010 kommer utställningen att turnéra runt om i Sverige.

 

 

 

 

För mer information:

Mimmi Ekberg, 070-300 30 63, mimmi.ekberg@anhorigfonden.se, Anhörigfondens initiativtagare och verksamhetsansvarig

Carl Thalén, 073-530 55 51, carl.thalen@kstreet.se, Pressansvarig på Anhörigfonden

Elisabeth Ohlson Wallin, 070-814 42 42, elisabeth@ohlson.se, Fotograf

 

Ladda ner en pdf av pressmeddelandet | Tillbaka till Pressmeddelanden

 

 

De tre systrarna förlorade sin bror Benke i cancer för många år sedan. Det går få dagar utan att känslan av sorg och saknad infinner sig som ett tomrum i hjärtat.

 

 

Caroline är 20 år och stark. Hon har goda prognoser och känner att hon kommer klara livet. Douglas älskar henne.

 

Ur Anhörigbloggen

Nyheter från Dagens Medicin